Klicka på bilden för att komma till bildbanken

Senast uppdaterad 2010-03-27

Gaefa



GAEFA RAGNARSDOTTIR FRÅN VIGGBYHOLM

Uttalas ungefär ”Gaijva”.

Gaefa betyder ”Lycka”.
”Ragnarsdottir” heter hon efter min morfar, eftersom hon föddes på hans 80-årsdag.

Född den 15 maj 1989 i min famn (klockan 02.30), i en box på Viggbyholms Gård i Täby.
Far: Gjafar frá Reykavijk
Mor: Glod frá Borgarnesi
Fux med bläs och ljus man och svans
Mamma till Gaei.

Berättelsen om när Gaefa föddes, skrev jag för många år sedan.
Den presenteras på ett annat ställe.

Gaefa är alltså mitt andra föl, och hon föddes när jag bodde i Täby.
Jag brukar skoja om att Gaefa har tre mammor:
Sin bologiska mamma Glod, min ponny Mathilda som var en mycket vakande och orolig styvmamma, och så jag.
Efter alla år, så gnäggar hon fortfarande till mig, när hon ser mig!
Alla mina nästkommande föl, har varit bara just föl.
Med Gaefa är det något speciellt, vi fick en kontakt under hennes första sommar, som känns lite unik.

Gaefa har nu hunnit bli lite till åren.
Hon är ju Glods dotter, och det märks: Lika snäll och trygg som sin mamma, med lika mjuk och skön tölt. Lite envis såklart, hon är ju ingen robot. Testar gärna sina ryttare om hon måste jobba ordentligt, eller om hom kan gå och slöa lite ”på halvfart”.

Gaefa är den av mina hästar, som har utbildats mest.
Jag red in Gaefa helt själv, och det tog några år. Det tog faktiskt sex år, innan jag ville låta andra ryttare rida henne.
Det var inte för att hon var dum eller så, absolut inte. Hon var jättesnäll och lättlärd.
Vårt problem var att hon var så väldigt pass-aktig. Alla gångarter blev bara pass, om man inte red henne lite böjd i kroppen. Om jag gjorde det, så gick hon i underbara, rena gångarter direkt.
I början visste jag inte riktigt vad jag gjorde med henne, eller varför det gick så bra när hon gick lite böjd. Jag kände bara att det blev väldigt bra, så jag fortsatte att rida så.
Senare lärde jag mig att hon gick i sk ”öppna”, vilket är en övning som gör hästen mjuk och smidig, samt stärker upp bakdelen.

Det tog alltså sex år innan jag ansåg att hon var mogen för att bära andra, mindre erfarna ryttare på sin rygg, utan att gå över i grisepass.
I början så hade Gaefa väldigt svårt att förstå vad de menade när de tryckte med sina ben mot hennes sidor, eller tog lite i tyglarna.
Hon var ju van vid bara mig, och jag red – och rider henne fortfarande – med i stort sett bara tankeöverföring! Första sommaren så var jag tvungen att rida bredvid eller bakom, och tolka åt Gaefa!!!
Nu har hon lärt sig det vanliga ryttarspråket också, men hon är fortfarande en mycket känslig häst.
Jag menar då givetvis att hon är känslig för hjälper, inte för saker som sker runt omkring henne.

Vi har gått mycket kurser, och lärt varandra väldigt mycket.

Under ett flertal år så hade Gaefa svårt att fatta vänster galopp. Efter lång vila gick det alltid bra, men efter några veckors ridning, så kunde hon absolut inte fatta vänster galopp!
Jag funderade och experimenterade på många olika sätt.
Prövade massage och olika alternativa metoder.
Hela tiden misstänkte jag att det berodde på sadlarna. Det var inte bara en sadel jag provade ...
En del tyckte nog att jag var lite jobbig, som skyllde på alla olika sadlar.
Oftast så beror ju problemen på ryttaren, men det ville jag inte hålla med om i det här fallet.
När så äntligen ridgjordarna gjorde debut på marknaden, så var jag inte sen att köpa en.
Nu fick jag se: Efter flera månaders ridning, tog Gaefa fortfarande vänster galopp!
I början var hon rädd att försöka, hon var väl så van vid att det skulle ta emot någonstans.
Äntligen kunde hon bygga upp bägge sidorna av sin kropp lika mycket!

Det visade sig att Gaefa är ovanligt bred mellan skulderbladen, så alla sadlar tryckte för hårt på henne.
Tänk på att detta var ganska många år sedan. Då fanns det inte så många olika storlekar på sadlar att välja på.
När så den första bomlösa sadeln kom till Sverige, så köpte jag en. (Den har jag fortfarande kvar, älskad av alla mina hästar!)

När den bomlösa Diddisadeln precis var inköpt, borde allt varit frid och fröjd.
Men:
Då blev Gaefa sparkad så illa i hagen, att hon blev halt.
För att göra en lång historia kort, kan jag berätta att det tog över två år innan hon blev ohalt igen!

Sparkskadan på benet läkte, men hon gick inte rent. Alla möjliga undersökningar gjordes, men ingen veterinär kunde tala om varför hon fortfarande var lite lätt halt.
Vi var till ATG-kliniken och röntgade henne, utan att hitta något fel.
Där sa veterinären att felet satt i hennes bakben, för hon rörde sig lite konstigt.
Jag protesterade och sa att hon haltade på höger fram, det hade hon gjort hela tiden, och det var där som hon hade skadat sig. Veterinären sa då att hennes hälta i fram berodde på hennes dåliga bakben. Men hon kunde inte tala om vad det var för fel på bakbenen ( för det fanns inget fel där!).
Att Gaefa rörde sig konstigt berodde på att hon fick springa barfota på hård asfalt, vilket hon aldrig har klarat av. Det blev ingen trav, bara struttig grisepass.
Samtidigt sa veterinären:
- ” Hon kommer aldrig att bli bra igen. Skjut henne och köp en ny! Jag kan skriva ut papprena på en gång om du vill?!”
Jag trodde inte mina öron! Jag ville veta vad det var för fel på min häst! Först då kunde jag börja fundera över framtiden, och eventuella beslut.

Jag hade Glod med till kliniken den gången, för jag ville passa på att ta en röntgenbild på ett gammalt överben.
Jag överdriver inte när jag säger att mina i vanliga fall så väluppfostrade hästar, släpade ut mig genom stalldörren och rusade upp på transporten!
De ville hem, och det var NU!

Jag brukar alltid ge dem lite havre i släpet, som belöning. Det hade de inte tid med den här gången, för hästarna hade mycket bråttom hem!
Man kan tro och tycka vad man vill om hästar,eller djur över huvud taget.
Att Glod och Gaefa förstod vad veterinären sa – det var det inga som helst tvivel om!!!

Väl hemma så kom äntligen underbara ”hästmassören” Annika Winblad. (Hon är mycket mer än så, har svårt att hitta ett lämpligt ord för henne. Hästsjukgymnast?)
Hon kom som en räddande ängel, och hittade direkt var felet satt på Gaefa: Uppe i höger bog!
Anledningen till att Annika inte hade kommit tidigare, var att hon själv varit skadad efter en bilolycka. När hon väl hade klämt och knådat ett tag, så gick Gaefa helt rent! Efter två års hälta!!!

En lång period följde, med daglig knådning, både av mig och återbesök av Annika.
Samtidigt började jag sätta igång Gaefa med små korta ridturer, vilka sakta utökades.
Efter två år och tre månader blev Gaefa friskförklarad! 15 år gammal – eller ung!
Jag hade en flaska fin champagne i huset.
Efter att ha kramat Annika länge och väl, så åkte flaskan in i kylen. På kvällen åkte vi till min syster, och där firade vi med fest!

Gaefa har bara fått ett föl; Gaei från Onödan, född 1998.

Tyvärr verkar det som att Gaefa har ärvt mamma Glods benägenhet, att få infektioner vid betäckningar. Vi har försökt att få henne dräktig ett flertal gånger, med en mängd olika veterinära behandlingar i samband med betäckningen. Tyvärr så har det alltid slutat på samma sätt: infektion och/eller kastning av fostret.
Jag vet inte om det spelar någon roll i det här sammanhanget, men faktum är att Gaefa aldrig har varit speciellt intresserad av hingstar eller vallacker. De hästar som hon har gillat mest under åren, eller till och med uppvaktat vid brunster, har faktiskt bara varit ston!
Det är mycket synd, att jag inte har kunnat få fler föl efter Gaefa.
Hon är både vacker och har mjuka fina gångarer, och dessutom en snäll och klok häst.
Vi får vara glada åt efterträdaren Gaei, som är mycket lik sin mamma och mormor.

Gaefa är mycket rolig att rida. Hon kan så mycket, och vill verkligen försöka göra sitt allra bästa.
När jag har ridit henne flera dagar i rad, så blir hon lite less på mig och mina krav.
Då passar det utmärkt att ha lite mindre erfarna ryttare på henne under en period. När jag sedan rider henne igen, är hon överlycklig att få jobba lite ordentligt igen – ett par dagar.

Att gå i turridning passar henne ypperligt, och hon blir inte ”förstörd” av att ha många ovana på sin rygg. När det är min tur att rida, är det samma gamla känsliga Gaefa som gör sitt bästa med matte på ryggen.
Hon är verkligen en riktig pärla!

Givetvis så har hon en stor plats i mitt hjärta, av många anledningar.
Mycket beror nog på allt vi har fått kämpa med, hon blev ju ändå fostrad av en liten envis ponny. Sedan är det nog för att vi fick en sådan djup kontakt under hennes första sommar, när jag bara hade henne och ”hennes två mammor”, Glod och Mathilda.

Gaefa är (ytterligare) en av mina bästa hästar!

Tillbaka