Gaei betyder ”snygg kille”.
Det är dessutom en kombination av hans mammas och pappas namn

Onödan hette vårt förra ställe. Det kallades så efter en man som bodde där
”som aldrig gjorde något i onödan”.
Född: 19 juni 1998 (midsommarafton) i Ekeby, Malsta.
Far: Storhags-Blesi
Mor: Gaefa Ragnarsdottir från Viggbyholm
Fux med bläs och vita halvstrumpor bägge bak

Halvbror med Blika (samma pappa).
Halv-morbror till Birkir (halvbror med Birkirs mamma).

Gaei föddes en tidig midsommarnatts morgon.
Det var inte många grader, och han darrade och skakade sålänge, så jag nästan blev orolig.
Det var ändå klart väder, så jag bedömde att han ändå kundevara kvar ute med sin mamma Gaefa.
Han torkade tillslut, och slutade frysa.
Gaei växte upp med sin halvsyster, Blika, som är bara en vecka yngre.

När han var ett halvår gammal, flyttade han med hela flocken
till Rallarbacken.
Det var bara ca 3 kilometer bort, så det innebar premiärtur i hästtransport.

Första våren på vårt nya ställe, så hade vi bara en hage till alla hästarna.
Det resulterade i att när Gaei blev könsmogen fram i april, så föll han direkt för sin mormor Glod! Glod nobbade inte direkt uppvaktningen av en ung snygg hingst, trots att det var hennes barnbarn!
Jag slog ner stolpar och byggde staket hela dagarna. Det tog ju lite tid, för jag måste ju bygga två hagar till att börja med – och rejäla skulle de vara.

Efter någon månad med totalt umgänge med sin mormor, kunde jag välkomna Gaeis nya lekkamrat Grimur.
Lyckligtvis var han nöjd med det, och de höll sig snällt på sin sida om staketet!

När Gaei var två år kastrerades han. Lite senare fick han flytta hem till samma hage som resten av flocken.
Jag tror att både han och jag var lika nöjda med det. Dessutom fick han äntligern vara med sin lillasyster igen!

Som unghäst var Gaei verkligen snäll och foglig. Det är han föresten fortfarande.
Jag minns en period när hans kompis Grimur var dålig i magen, och skulle ha specialmedicin.
Då band jag upp dem i liggladan, en bit ifrån varandra. Gaei mumsade i sig sitt sällskaps-kraftfoder på ett litet kick. Grimur gillade inte sitt alls, och tog god tid på sig att äta upp.
Givetvis så ville Gaei komma loss och äta med Grimur.
Jag sa ifrån två gånger, när har ryckte lite i grimskaftet och krafsade med en framhov. Det räckte!
Sedan visste han, att det var lika bra att stå stilla snällt och titta på, när kompisen åt havre!
Hur många hästar skulle ha accepterat det!?

Gaei har lätt för alla gångarter, så han var relativt okomplicerad att rida in.
Det tog några år, för jag är den sorten som inte vill stressa på. Dessutom så var jag själv skadad en period.
Så småningom fick några av mina vana ryttare pröva honom, så han skulle vänja sig vid andra ryttare och deras hjälper.
Han var lite konfunderad i början. De första gångerna så gick han bara och tittade efter mig, och lyssnade efter min röst, berättade de som red honom då.

Nu efter ett antal år ”i tjänst”, så visar han verkligen att han är sin mormors barnbarn!
Han är trygg och mycket snäll, lätt-töltad med flott trav och villig till galopp om ryttaren ber om det.
Han gör precis det som han ska, varken mer eller mindre. Precis som en lyckad verksamhetshäst bör vara, alltså.

Gaei har varit iväg på några ridkurser runt omkring i Roslagen, och har uppfört sig lika exemplariskt varje gång. Likaså den gången han var i Finsta ridhus på en tävling, trots att han aldrig hade sett ett ridhus innan. Att han sedan inte fick några priser, berodde snarare på att han höll på att få parkeringsböter, som ryttaren uttryckte sig efteråt...!

Han är en mycket snäll och klok häst, som håller ordning i hagen om det skulle behövas.
På senare år så har han mer och mer visat att han är den gamla chefens barnbarn, dvs ”ledar-hingsten”.

Jag minns när hans kära syster Blika precis hade fölat i hagen:
Jag kom upp i skogsbacken och fick se hur det verkligen går till i en riktig hästflock:
Runt det alldeles nyfödda fölet stod mamma Blika, mammas lillasyster Amira, och fölets mormor Mora.
Ca 5 – 10 meter därifrån stod Gaei och såg ut som en uppsträckt hingst. Han höll noga koll på sin lilla familj, samt höll några inackorderade unghästar på mycket behörigt avstånd!
De fick inte komma närmare den lilla familjen än flera hundra meter. Undantaget var ett av mina egna ungston, hon fick komma något närmare än de andra, men absolut inte så nära som moster och mormor!
Gaei visade verkligen vilken ansvarsfull ledare han var – och är - för sin familj.

När Glod blev gammal och inte orkade vara ledare längre, tog han helt över rollen som flockens nya ledare, och har flera gånger visat att han verkligen kan försvara flocken om det behövs!

Tillbaka