När alla ryttare har anlänt, brukar jag prata lite med var och en, för att höra mig för om deras tidigare häst-erfarenheter.
Därefter delar jag ut hästarna, och vi går ut i hagen och hämtar hem dem.
Ibland står de i liggladan bredvid stallet, och då går det snabbt och smidigt.
Annars så är de mer eller mindre långt bort, så då kan det bli en ordentlig promenad!
Detta brukar vara mycket trevligt, då vi kan gå och småprata lite med varandra, samt njuta av den vackra roslagsnaturen.

När vi kommer in i stallet med hästarna, så får de lite havre i sina krubbor.
Därefter står de lugnt och vilar, och njuter av att bli borstade och ompysslade.
Inga boxdörrar behöver vara stängda, då de gärna står i sina boxar och bara myser.

Varje ryttare gör så mycket som man kan eller törs själv.
Är man osäker eller lite rädd, så brukar det snart gå över när man ser hur snälla hästarna är. Deras lugn smittar av sig!

Medan var och en borstar, kratsar hovar och masserar sin häst, så brukar jag cirkulera mellan boxarna och visa eller hjälpa till.

Exemhästarna skall smörjas, och en del skall ha boots på sina (oskodda) hovar.
Detta brukar jag fixa med, under tiden som jag berättar lite allt möjligt. Det är många som frågar om olika saker, och jag har en hel del kunskaper som jag gärna delar med mig av.

När hästarna är sadlade och tränsade, så går vi ut på stallplanen.
Jag hjälper alla vid uppsittningen, oavsett om man är van eller inte.
Jag vill förebygga olyckor så långt det går, så därför vill jag tex alltid hålla emot sadeln så den inte snurrar runt när man kliver upp.
Pall används för allas trevnad (hästens, ryttarens och sadelns).

Vanligtvis så rider vi iväg direkt.

Ibland så kommer någon som är väldigt rädd. Då får han eller hon öva en liten stund på stallplanen, innan vi ger oss iväg.
Det händer också att jag låter den häst som jag skall rida, gå ensam i ledet en stund. Då kan jag gå bredvid den oroliga ryttaren i början, tills han eller hon känner att det går bra att både stanna och styra hästen.

Efter en stunds uppvärmning, med tex slalomridning runt träd, så brukar alla vilja prova på lite tölt.
Hästarna är mycket snälla och lydiga. Om man gör som jag förklarar, så törs jag garantera att alla som vill, får tölta!
De är dock inga robotar, utan det kan bli både lite trav eller grisepass ibland. Men hästarna är, som man brukar kalla det; lätt-töltade.

Jag anpassar givetvis alltid ridturen till den som kan eller vågar minst.
Detta behöver dock inte betyda, att man inte får galopppera bara för att någon eller några inte vill det.
Hästarna gör det som man ber dem om:

Om man inte vill galoppera, så är det bara att låta bli det.
Är man lite tuffare, så får man antingen göra lite halter och galoppera ikapp, eller vända tillbaks en liten bit för att kunna fräsa på lite mer om man vill det.
Oftast så brukar dock de flesta vilja galopppera efter ett tag!

Om man inte kan eller törs så mycket, så går hästarna på led och gör som jag säger och som hästen framför gör.
Kan man däremot lite mer, så är det bara att visa hästen det: Då får man en piggare och alertare häst, som lyssnar på sin ryttare i stället för på mig.
Jag brukar uppmuntra individuell ridning, fastän vi rider tillsammans i grupp.
Alla måste inte göra exakt likadant, samtidigt.

En timma går (tyvärr) väldigt fort!
När ridturen är slut, så brukar vi kliva av hästarna en liten bit innan vi är hemma vid stallet.
Hästarna får då beta lite under ett par minuter.
Ryttarna får räta ut sina ben igen, och hästarna får sträcka ut sina ryggmuskler.
Vi lättar lite på sadelgjorden innan vi leder hästarna den sista biten hem.

Väl i stallet så skall utrustningen av, och hästarna får lite belöning; havre och kanske äpplen eller morötter.
Alla borstar av sin häst, och vissa hästar skall ha exemtäcken på.
Sedan får var och en leda ut sin häst till hagen.

De nöjda och avslappnade hästarna brukar genast rulla sig, kissa, slicka lite på saltstenen, och sedan gå och dricka vatten.

Allt detta brukar ta mellan två och tre timmar, beroende på hur många vi är och tidigare erfarenheter.

Jag rider alltid med, och berättar hela tiden om hur man skall göra för att det skall gå så bra som möjligt.
Vid hästbrist händer det ibland att jag cyklar med i stället, men det brukar inte innebära någon skillnad för er ryttare!

Endast i undantagsfall, och efter att ha ridit här mycket och länge, så låter jag någon rida ut själv. Detta för att jag tycker att det så viktigt med säkerheten.
Det är så oerhört viktigt att man vet vad som gäller inom flera områden, bland annat:
Var man får och inte får rida.
Hur man handskas med sin häst, både till vardags och om det händer något.
Hur man skall uppträda och bemöta omgivningen.

Jag vill absolut inte att det skall hända någon olycka!